Bloggexplosion

Den här morgonen har vi en en bloggexplosion på vår blogg. Det är ett nytt ord, som jag just nu kom på. Min vän kollega Brett brukar skaka på huvudet när han hör mina nya sammansatta ord, speciellt när vi spelar Alphapet.

Men hur som helst är bloggexplosion ett bra nytt ord. Vi har ju varit på konferens under helgen i Sölvesborg. Det var länge sen jag var iväg på det här sättet och kunde gå på många uppbyggande möten efter varandra. Vi pratade i bilen hem i natt om vad vi tyckte hade varit höjdpunkten och jag kände att det var just att om och om igen, den ena timmen efter den andra, få sitta ner och ta emot från Guds ord. Det var jättebra undervisning, uppmuntrande vittnesbörd och fantastiska mirakler som hände.

Dessutom var det oerhört trevligt att få träffa nya människor. Det blev något av en lägerkänsla i caféet mellan mötena, många gick inte ifrån Folkkyrkan på hela dagen, utan satt och fikade pratade med folk och hade det trevligt.

Vi fick också chans att sälja en del av Startpaketet. Jag tror att vi sålde ca 50 stycken och dessutom vad det en del folk som skulle hemma och prata med sina ledare om materialet och upplägget, så det var riktigt kul.

En liten grej i allt som hände under fredagen, som uppmuntrade och på något sätt förnyade mig (och jag tror också KT) var när vi småpratade med Tommy Lilja. Han trodde att vi hade barn redan och vi berättade kort att vi höll på att adoptera och att vi väntade och att det kunde hända när som helst. ”Åh, då får jag gratulera!” sa han med ett stort leende.

Precis, det är ju den responsen man skall få. Jag vet inte om jag får fram vad jag menar… men vi har ju väntat så länge nu… snart två år på att få barn… men det är ju hur som helst så att vi är ”gravida” i våra hjärtan med ett barn från Sydafrika och vad säger man till ett par som väntar barn… ja, typ, ”jag får gratulera…” Jag vet att vår omgivning både gläds med oss och lider med oss i vårt väntande och vi är så oerhört tacksamma för alla er. Men det var bara så skönt att någon utifrån reagerade på ett så naturligt och självklart sätt när han hörde att vi skulle få barn… kanske att man kände sig lite som ”vanliga” blivande föräldrar. Härligt var det i alla fall!

Till sist blev jag så uppmuntrad under gårkvällen. Alex, som vi känner från Fishermans Friend tiden är med i församlingen i Sölvesborg och han var ansvarig för försäljningen av undervisning. Eftersom jag sålde mitt Startpaket så fick vi chans att umgås lite grann. Det var härligt att se honom i en så härlig församling. Hur som helst satt vi nere och åt lite kvällsmat i caféet innan kvällsmötet igår. Efter ett tag gled Birger Skoglund in och tog en räkmacka. Han hade just kommit och skulle tala på kvällsmötet. Jag har inte pratat med honom sedan kvällen innan Estonia sjönk, visst var det 94. Hur som helst var jag 16 år och hade praktik med en evangelist i norra Bohuslän. Vi var på evangelistdagarna i Värnamo och Birger skulle också predika på det kvällsmötet. Då råkade jag också hamna vid sidan av honom (jag hade ingen aning om vem han var vid den tiden) och han berättade om det ena otroliga miraklet han hade varit med om efter det andra och jag undrade vem i all sin dag den här gubben var. Igår kväll kändes det som om jag gick tillbaka i tiden. Jag frågade Birger om han var laddad inför mötet… och det var som att trycka på en knapp… han började berätta om väckelsen som brutit ut på Grönland under hösten, om kampanjerna i Indien osv osv. Vilket exempel! Han är snart 65 år gammal, har predikat i 45 år i år och is stil goiong strong! Jag satt och lyssnade med ett stort leende på hela insidan… vilken gubbe!