Storm vid Pater Noster

Jag läste dena lilla berättelse skriven av Sverre Larsson i Världen Idags tidning på nätet. Ville gärna ta med den här eftersom min uppväxtö ligger just i Marstrands skärgård och att jag varit en hel del gånger på Pater Noster, men också för att berättelsen i sig själv är så talande, och Sverre Larsson är så duktigt på att skriva. Läs, njut och tänk!


Marstrandsfjorden låg spegelblank denna julidag för nästan 40 år sedan. Vid kajen utanför vårt kontor låg det nybyggda räddningsfartyg som fått namn efter det stolta Broströmrederiets grundare Axel Broström. Hon skulle göra sin jungfruresa. Ombord gick skeppsredaren Dan Axel Broström, landshövdingen, borgmästare Ernst Geijer med flera prominenta gäster plus besättningen i stiliga uniformer. Sakta gled hon ut ur hamnen, men väl på öppet vatten drogs gasreglaget till FULL och en väldig vattenkaskad i aktern dolde nästan hela fartyget. Det var en dag av pompa och ståt. En februarimorgon några månader senare låg ”Axel Broström” åter vid kaj utanför vårt kontorsfönster, nerisad, med bruten mast och avflagad styrbordssida. Storm och is hade åstadkommit detta en ovädersnatt när orkanen rasade vid Pater Noster och ett spanskt godsfartyg kastades upp på klipporna och sprang läck.
På kajen stod ett par ambulanser och några bilar som skulle föra de sjutton skeppsbrutna till Kungälvs lasarett. Fartyget väckte min beundran i högre grad den här dagen än på julidagens jungfruresa. Hon var inte lika glansfull som då, men hon hade fullföljt det uppdrag som hon byggts för. Hon hade räddat liv. Jag ställer frågan till mig själv och till mina läsare: Har vi under livets seglats fullföljt vårt uppdrag?