Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.
Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.
Detta var apostel Paulus ord om vår Herre. Jag har just varit och sett The Passion of the Christ i bibliotek här i Staffanstorp. Fortfarande lite tagen faktiskt, både av filmen som sådan men också av händelsen, av vad han gjorde för mig.
När jag satt och såg filmen den här gången, för övrigt tredje gången jag såg den, tänkte jag på boken Häxan och Lejonet av C S Lewis. Kanske har du läst den, om syskonen som fann en hemlig dörr till landet Narnia genom deras farbroders gamla klädesskåp.
Hur som helst finns det en berättelse där när Aslan, det stora lejonet ger sitt liv för människorna där. Häxan tror att det är hon som tar det men det är han som frivilligt går upp till offerbordet och blir rakad, hånad och förnedrad för att sedan kunna rädda Narnia i slutändan. Det beskrivs hur lejonet skulle kunna lyfta sin väldiga lejontass och ta död på alla hans motståndare, med ett språng skulle han vara över dem och allt skulle ta slut för dem. Men han gör inte det, istället ödmjukar han sig och finner sig i glåporden och förnedringen, allt för att nå ett högre syfte. (Om du inte hänger med i historien riktigt kan jag bara rekommendera dig att läsa boken, den finns på biblioteket.)
Jag minns att när jag var yngre kunde jag vara så ledsen och upprörd för varför inte Jesus tog sig ned från korset. Jag visste ju genom hela berättelsen att han var Guds Son och att han kunde bara sagt ett ord och hela himlens änglaarmé skulle ha varit där vid hans sida. Visst, jag förstod att han dog för mina synder, att han gjorde det jag inte kunde göra. Men jag tänkte att han kunde väl vissa vem han var och sedan låta allt fortsätta. Som en ung pojke ville jag att min hjälte skulle visa hur stor och stark han var, inte låta några små människor trampa på honom. Här hänger deras Skapare, och skapelsen förnedrar honom och han gör inget motstånd. Så frustrerande för en liten pojke som har Jesus som hjälte.
Nu, med lite perspektiv tillber jag honom för vad han gjorde för mig. Han ödmjukade sig och gav sitt liv för mig. Därför har Gud upphöjt honom och gett honom namnet över alla namn.
Jag vet inte vem som läser detta. Ofta känns det som om jag skriver rätt ut i tomma luften, som en röst som ropar på en öde plats. Men jag ropar för min egen skull, ropar för den här världens skull. Bara Jesus är värd att tillbedjas. Han är lejonet som blev ett lamm för att slaktas för dig och mig. Han är Guds Son som blev offret för dina och mina synder. Ta emot honom! Hylla honom!
Jag hade en kort introduktion till filmen ikväll. Jag nämnde historien om Nikodemus som kom till Jesus. Jesus berättar för honom att han måste bli född på nytt för att kunna komma in i Guds Rike. Medan de talas vid säger Jesus så här till honom:
”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”
Kanske har du hört om när Mose upphöjde ormen i öknen. Giftormar hade kommit in i lägret och bett människor. Folket kom till Mose om frågade efter hjälp. Då sa Gud till Mose att hänga upp en kopparorm på en trästav. När någon blev biten skulle man se upp till ormen och då bli botad. Som du säkert vet har denna orm blivit Apotekets symbol.
Ormen står för det onda, förbannelsen. Bibeln säger att Jesus blev till en förbannelse i ditt och mitt ställe. Han blev det serum som vi behövde för att kunna bli botade från syndens gift i våra liv. När vi ser upp till honom, tror och tar emot förvandlas våra liv.
Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.
Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden, och alla tungor bekänna, Gud, Fadern, till ära, att Jesus Kristus är Herren.
Detta var apostel Paulus ord om vår Herre. Jag har just varit och sett The Passion of the Christ i bibliotek här i Staffanstorp. Fortfarande lite tagen faktiskt, både av filmen som sådan men också av händelsen, av vad han gjorde för mig.
När jag satt och såg filmen den här gången, för övrigt tredje gången jag såg den, tänkte jag på boken Häxan och Lejonet av C S Lewis. Kanske har du läst den, om syskonen som fann en hemlig dörr till landet Narnia genom deras farbroders gamla klädesskåp.
Hur som helst finns det en berättelse där när Aslan, det stora lejonet ger sitt liv för människorna där. Häxan tror att det är hon som tar det men det är han som frivilligt går upp till offerbordet och blir rakad, hånad och förnedrad för att sedan kunna rädda Narnia i slutändan. Det beskrivs hur lejonet skulle kunna lyfta sin väldiga lejontass och ta död på alla hans motståndare, med ett språng skulle han vara över dem och allt skulle ta slut för dem. Men han gör inte det, istället ödmjukar han sig och finner sig i glåporden och förnedringen, allt för att nå ett högre syfte. (Om du inte hänger med i historien riktigt kan jag bara rekommendera dig att läsa boken, den finns på biblioteket.)
Jag minns att när jag var yngre kunde jag vara så ledsen och upprörd för varför inte Jesus tog sig ned från korset. Jag visste ju genom hela berättelsen att han var Guds Son och att han kunde bara sagt ett ord och hela himlens änglaarmé skulle ha varit där vid hans sida. Visst, jag förstod att han dog för mina synder, att han gjorde det jag inte kunde göra. Men jag tänkte att han kunde väl vissa vem han var och sedan låta allt fortsätta. Som en ung pojke ville jag att min hjälte skulle visa hur stor och stark han var, inte låta några små människor trampa på honom. Här hänger deras Skapare, och skapelsen förnedrar honom och han gör inget motstånd. Så frustrerande för en liten pojke som har Jesus som hjälte.
Nu, med lite perspektiv tillber jag honom för vad han gjorde för mig. Han ödmjukade sig och gav sitt liv för mig. Därför har Gud upphöjt honom och gett honom namnet över alla namn.
Jag vet inte vem som läser detta. Ofta känns det som om jag skriver rätt ut i tomma luften, som en röst som ropar på en öde plats. Men jag ropar för min egen skull, ropar för den här världens skull. Bara Jesus är värd att tillbedjas. Han är lejonet som blev ett lamm för att slaktas för dig och mig. Han är Guds Son som blev offret för dina och mina synder. Ta emot honom! Hylla honom!
Jag hade en kort introduktion till filmen ikväll. Jag nämnde historien om Nikodemus som kom till Jesus. Jesus berättar för honom att han måste bli född på nytt för att kunna komma in i Guds Rike. Medan de talas vid säger Jesus så här till honom:
”Och liksom Mose upphöjde ormen i öknen, så måste Människosonen bli upphöjd, för att var och en som tror på honom skall ha evigt liv. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.”
Kanske har du hört om när Mose upphöjde ormen i öknen. Giftormar hade kommit in i lägret och bett människor. Folket kom till Mose om frågade efter hjälp. Då sa Gud till Mose att hänga upp en kopparorm på en trästav. När någon blev biten skulle man se upp till ormen och då bli botad. Som du säkert vet har denna orm blivit Apotekets symbol.
Ormen står för det onda, förbannelsen. Bibeln säger att Jesus blev till en förbannelse i ditt och mitt ställe. Han blev det serum som vi behövde för att kunna bli botade från syndens gift i våra liv. När vi ser upp till honom, tror och tar emot förvandlas våra liv.
1 kommentar:
Gillar det du skriver. Att tillbe och hylla Jesus för det Han gjort för oss är underbart. Det är så otroligt stort! Han som har blivit given all makt på jorden och i himlen vill vara vår vän. Det är starkt.
Även om jag ibland känner mig som en "dålig människa" vet jag att Han som kommer tillbaka för att dömma levande och döda älskar mig så mycket att Han offrade sig själv för mina och alla andras synder. Som du skriver Niklas blev han offret för våra synder för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Fantastiskt!
Eran Blogg är inspirerande Niklas och Katie. Gud välsigne Er båda!
Per
Skicka en kommentar