Du har mer tid än du tror

Ännu en dag färdig på jobbet. Lite långtråkigt idag faktiskt, tiden kröp fram och några grejer jag tänkt få gjort idag blev det inget av. Tycker ändå att mitt jobb är fantastiskt. Är så tacksam till Gud för det.

Hade en riktigt go’ helg. Har ofta det… På fredag var jag och Katie i Malmö en sväng. Gick längs Ribban och satt en stund på en bänk på en av bryggorna och njöt av solen. Lycka!
På lördagen var Centrumkyrkans ledarteam tillsammans uppe i Holms stuga vid Ringsjön. Ännu en solig dag när vi lugnt och stilla kunde fokusera på varandra och församlingen. Kändes riktigt bra. Vi tror att en arbetsgemenskap ska bygga på vänskap och då är det så viktigt att kunna på det sättet få tid med varandra.
I söndags predikade jag på morgonen. Någon annan får bedöma hur det gick, men det kändes hur kul som helst. Jag talade om församlingen under rubriken: ”Jag älskar den lokala församlingen”.
Jag hade bland annat en liten utläggning om hur vi svenskar ser på vår fritid. Vad är det att vara ledig för en svensk? Jag ställde en öppen fråga och undrade om man ansåg att man tyckte att man hade en ledig kväll när man var på cellsamlingen mitt i vecka. Ingen behövde svara. Men jag tror att många anser att en sådan kväll inte är ledig. Så vad gör man när man är ledig då? Gör man ingenting? Får inget vara inplanerat för att jag ska känna att jag är ledig? Det är just detta som jag tror är problemet. På sin lediga tid ska man ju göra alla de saker som man inte kan göra när man arbetar eftersom då är det någon annan som styr ens tid. När man är ledig ska man umgås med församlingen, man ska gå en kurs och lära sig ett nytt språk eller hur man bygger en dator osv. osv. Vi får inte blir rädda för att vara upptagna när vi är lediga för vi vill ju att våra liv ska betyda något, men ibland glömmer vi att våra liv är alla de där timmarna, kvällarna och helgerna som rinner på.
Det är intressant eftersom svensken hela tiden vill vara ledig mer. Jag skulle kunna tänka mig att vi redan är det folket som är mest lediga i världen. Vi har friår, vi har 5 veckors semester, vi är lediga på alla möjliga religiösa högtidsdagar som vi inte ens vet varför vi firar. Och ändå verkar det som om den fria tiden inte räcker till för oss. Vem är det som äter ut på vår tid?
Jag tror det helt enkelt handlar om hur vi ser på den fria tiden. Man blir inte tröttare av att hjälpa någon annan. I längden ger det energi. Man blir inte tröttare av att lära sig något nytt. I längden ger det energi. Vi är ibland så rädda för att bli utbrända eller inte få tid för oss själva att vi slår på nödbromsen så att vi missar allt härligt i livet.
Nog med denna utläggning. Kanske något att fundera på som svenskar…