Allt ljus var riktat mot den gula parkbänken i Lunds Stadspark. Himlen hade slagit på sina strålkastare och då blir det verkligen ljust. På bänken satt ett älskande men trevande par, i början av sitt livs vandring tillsammans.
Hela dagen hade jag brottats med att ta steget, som ett barn som står på kanten av hopptornet, lockad men samtidigt rädd. Hur gör man när man ska fråga kvinnan med stork K om hon vill leva resten av sitt liv tillsammans med en. Det får inte låta för storslaget, vi hade bara känt varandra i drygt tre månader. Men livet skulle inte vara något liv utan henne. Vi promenerade runt i Lund, njöt av solen, pratade om meningslösa ting, väntade båda på initiativet utan att veta hur det skulle kunna gå till.
I sådana sammanhang är det både ett elände och en förmån att vara man. Jag vet, jämställdhet och allt det där, nu var det jag som skulle övervinna fruktans drake som vaktade prinsessan, hon som skulle väckas ur sin sömn med en kyss.
Så efter många om och men hamnade vi på parkbänken. Pensionärerna i Lund hade en stor boultävling i Stadsparken, så mitt bland flygande klot frågade jag henne om jag kunde få ta hennes hand. Utan knappt ett ord tog vi varandras händer och livet var därmed helt annorlunda. Vi satt på bänken en bra stund och badade oss i himlens scenljus, väl medvetna om att en osynlig publik som applåderade och vår Far i himlen som log.
Det finns dagar och så finns det dagar. Stunder vi aldrig kommer att glömma, ögonblick vi kommer at fira resten av livet. Alla dagar behöver inte vara dessa sorters stunder, då hade vi levt i en ständig bergochdalbansyra och knappt fått något vettigt gjort. Men dessa dagar finns för alla oss som vågar tro på dem, vågar hoppa från den höga trampolinen, vågar bli sårade, vågar utsätta oss för faran.
Så damma av dina gamla minnen och ställ till med fest. Kanske ska du vara ensam, lägga dig på någon klippa någonstans och njuta av det som hänt eller kanske ska du bjuda på stort gästabud med alla dina vänner. Livet ska firas! Allt för ofta lever i under skuggan av det tråkiga som hänt i det förgångna. Låt oss istället unna oss livet nostalgisk njutning med en visshet om att det som hände igår har fört mig dit jag är dag.
Hela dagen hade jag brottats med att ta steget, som ett barn som står på kanten av hopptornet, lockad men samtidigt rädd. Hur gör man när man ska fråga kvinnan med stork K om hon vill leva resten av sitt liv tillsammans med en. Det får inte låta för storslaget, vi hade bara känt varandra i drygt tre månader. Men livet skulle inte vara något liv utan henne. Vi promenerade runt i Lund, njöt av solen, pratade om meningslösa ting, väntade båda på initiativet utan att veta hur det skulle kunna gå till.
I sådana sammanhang är det både ett elände och en förmån att vara man. Jag vet, jämställdhet och allt det där, nu var det jag som skulle övervinna fruktans drake som vaktade prinsessan, hon som skulle väckas ur sin sömn med en kyss.
Så efter många om och men hamnade vi på parkbänken. Pensionärerna i Lund hade en stor boultävling i Stadsparken, så mitt bland flygande klot frågade jag henne om jag kunde få ta hennes hand. Utan knappt ett ord tog vi varandras händer och livet var därmed helt annorlunda. Vi satt på bänken en bra stund och badade oss i himlens scenljus, väl medvetna om att en osynlig publik som applåderade och vår Far i himlen som log.
Det finns dagar och så finns det dagar. Stunder vi aldrig kommer att glömma, ögonblick vi kommer at fira resten av livet. Alla dagar behöver inte vara dessa sorters stunder, då hade vi levt i en ständig bergochdalbansyra och knappt fått något vettigt gjort. Men dessa dagar finns för alla oss som vågar tro på dem, vågar hoppa från den höga trampolinen, vågar bli sårade, vågar utsätta oss för faran.
Så damma av dina gamla minnen och ställ till med fest. Kanske ska du vara ensam, lägga dig på någon klippa någonstans och njuta av det som hänt eller kanske ska du bjuda på stort gästabud med alla dina vänner. Livet ska firas! Allt för ofta lever i under skuggan av det tråkiga som hänt i det förgångna. Låt oss istället unna oss livet nostalgisk njutning med en visshet om att det som hände igår har fört mig dit jag är dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar