Kom just hem från en härlig tur med inlines. Det är så underbart att trycka ifrån och känna att man nästan flyger. När jag körde funderade jag på varför det kändes så mycket härligare att göra detta jämfört med att cykla. När man cyklar kan man få upp en högre hastighet än på inlines. Jag tror att det handlar om att det nästan känns som om man flyter på asfalten utan redskap. Närheten till materialet blir så påtagligt. Imorgon får jag försöka utforska en ny tur, det kan vara bra att ha några att jämföra med.
Mina ädelstenar
Nu tänkte jag skriva någonting viktigt. Mitt liv vilar på några grundstenar som bär upp den jag är. Skulle de stenarna se annorlunda ut skulle Niklas Lorentzon inte finnas. Då skulle han vara någon helt annan. Välkommen att ta del av varför jag är som jag är och hur livet ser ut från min utsiktspunkt.
Denna blog kommer att ges ut som en liten serie eftersom dessa stenar är det dyrbaraste jag har, det enda jag har, så det vore fel att snabbt stress igenom dem. Jag önskar att de istället ska lyftas på, synas, bitas i som man gör med guld för att se om det är äkta. De är mina ädelstenar.
Han väckte en hunger bara Han kunde mätta
Berättelsen om hur jag blev en troende har berättas många gånger nu, den finns till och med nerskriven i en bok. Min familj är kristen och jag ska skriva om mina föräldrar lite senare. På det sättet fick jag med mig berättelserna från Bibeln och alla kristna värderingar som präglar många familjer ute på öarna. Jag kan inte nog vara tacksam för detta. Det är som en skatt, ovärderlig för den som förstår dess värde. Bibeln säger att Ordet är som frön som sås i jorden. Om ett frö hamnar i god jord kommer de att slå rot och börja växa och bära frukt.
Mina ädelstenar
Nu tänkte jag skriva någonting viktigt. Mitt liv vilar på några grundstenar som bär upp den jag är. Skulle de stenarna se annorlunda ut skulle Niklas Lorentzon inte finnas. Då skulle han vara någon helt annan. Välkommen att ta del av varför jag är som jag är och hur livet ser ut från min utsiktspunkt.
Denna blog kommer att ges ut som en liten serie eftersom dessa stenar är det dyrbaraste jag har, det enda jag har, så det vore fel att snabbt stress igenom dem. Jag önskar att de istället ska lyftas på, synas, bitas i som man gör med guld för att se om det är äkta. De är mina ädelstenar.
Han väckte en hunger bara Han kunde mätta
Berättelsen om hur jag blev en troende har berättas många gånger nu, den finns till och med nerskriven i en bok. Min familj är kristen och jag ska skriva om mina föräldrar lite senare. På det sättet fick jag med mig berättelserna från Bibeln och alla kristna värderingar som präglar många familjer ute på öarna. Jag kan inte nog vara tacksam för detta. Det är som en skatt, ovärderlig för den som förstår dess värde. Bibeln säger att Ordet är som frön som sås i jorden. Om ett frö hamnar i god jord kommer de att slå rot och börja växa och bära frukt.
Redan när jag var liten funderade jag mycket på livet. Jag var rädd för döden eftersom jag visste att Gud fanns men också visste att jag inte kände honom personligen. Bristen på hans närvaro skapade det tomrum som bara Gud kunde fylla – vilket han också gjorde.
Jag satt i det där mötestältet och hade lyssnat på den före detta missbrukaren och nu predikanten Alf Lax. Jag kände Hans närvaro. Inte Alf Lax - utan Guds. Även om tron inte var spikrak från den stunden så satte den upplevelsen mig på en väg som tagit mig dit jag är idag och när jag tittar lite framåt är det samma väg som slingrar sig vidare in i min framtid.
Sommaren 1993 förvandlades mitt liv. Jag hade blivit döpt i den helige Ande hösten 1992 och talade nu i nya tungor. För den som inte gör det kan det kanske vara lite svårt att förstå vilken oerhörd förmån det är att tala ett hemligt språk direkt till Gud. Jag har svårt att minas hur det var innan detta hände. Jag tog emot andedopet en onsdagskväll när mina två vänner Nicklas och Mattias Ivarsson bad för mig. Ett språk är nyckeln in i nya världar. Det har jag märkt mer än en gång när jag levt mitt liv med min fru. Hur skulle jag ha kunna uppleva hennes värld utan engelskan? Ännu mer, hur skulle hon kunna uppleva mitt liv utan svenska, speciellt under den första tiden när min engelska var minst sagt torftig. Visst kommer man långt på kroppsspråk och varandras närvaro, men risken för missförstånd är uppenbar.
Åter till sommaren 1993. Jag var hungrig på Gud och ju mer jag åt av Hans ord desto hungrigare blev jag. Min kusin David hade varit ett år på Livets Ord Bibelcenter och köpt med sig hela serier i olika ämnen. Jag vet om att den bibelskolan är kontroversiell för en del. För mig var det mat från himlen. Guds tajming var så förträfflig. Just när jag hade mycket tid över under en hel sommar väckte Han min hunger och gav mig samtidigt möjligheten att äta av Hans ord.
För dig som känner mig och vet hur gammal jag nu är kan snabbt räkna ut att jag inte kan ha varit så gammal vid den här tidpunkten. Sant! Det var sommarlovet mellan 6:an och 7:an. Jag vet att det låter overkligt. Ännu idag har jag en sådan kärlek och respekt för den Niklas Lorentzon som då genomgick en andlig förvandling som vidrörde varje del av hans liv. Bibeln blev väl understruken och anden väl uppfylld av Guds Ord. Det var också Guds vishet som gav mig kassettband med undervisning. Jag viste det inte då men jag kommer ihåg det jag hör bättre än det jag ser eller känner. Ska du undervisa mig på något sätt ska du absolut muntligen förklara det för mig. Det var det Gud gjorde under sommaren 1993. Ibland kan jag längta tillbaka till just den sommaren. Inget annat i min ungdomstid var bättre än vad det är just nu men tiden i mitt pojkrum tillsammans med min hunger och Guds Ord var fantastiskt. Många saker har mognat sedan dess men ändå fanns det någonting då som jag ständigt letar efter och ibland återupplever.
Grundstenen nummer ett är relationen med Gud genom Jesus Kristus. Jag skriver det så krångligt eftersom det är just den sanning som jag vill bygga mitt liv på. Mitt liv ska inte byggas genom egna ansträngningar utan genom Jesus Kristus. Det jag drömmer om och vill se i min framtid kan inte åstadkommas genom någon människas styrka eller någon hjärnas kreativitet. Om inte Gud arbetar på muren kan muraren byta jobb, inget blir meningsfullt.
Jag ska snart skynda vidare till nästa sten men det måste sägas att Jesus är hörnstenen. Det vore fel att bara säga att han är nummer ett. Nej, han genomsyrar allt det andra och när jag springer iväg och gör mina egna små byggprojekt märker jag snart hur oduglig och hjälplös jag är i mig själv. Jag märker också vilken dum idé det är att leva utanför Hans nåd. Varför inte bara ge upp sitt eget liv och vinna Hans – att få vara med att bygga på ett Rike vars grundvalar aldrig kan rubbas.
Om någon dag eller så vänder vi på en ny grundsten.
Jag satt i det där mötestältet och hade lyssnat på den före detta missbrukaren och nu predikanten Alf Lax. Jag kände Hans närvaro. Inte Alf Lax - utan Guds. Även om tron inte var spikrak från den stunden så satte den upplevelsen mig på en väg som tagit mig dit jag är idag och när jag tittar lite framåt är det samma väg som slingrar sig vidare in i min framtid.
Sommaren 1993 förvandlades mitt liv. Jag hade blivit döpt i den helige Ande hösten 1992 och talade nu i nya tungor. För den som inte gör det kan det kanske vara lite svårt att förstå vilken oerhörd förmån det är att tala ett hemligt språk direkt till Gud. Jag har svårt att minas hur det var innan detta hände. Jag tog emot andedopet en onsdagskväll när mina två vänner Nicklas och Mattias Ivarsson bad för mig. Ett språk är nyckeln in i nya världar. Det har jag märkt mer än en gång när jag levt mitt liv med min fru. Hur skulle jag ha kunna uppleva hennes värld utan engelskan? Ännu mer, hur skulle hon kunna uppleva mitt liv utan svenska, speciellt under den första tiden när min engelska var minst sagt torftig. Visst kommer man långt på kroppsspråk och varandras närvaro, men risken för missförstånd är uppenbar.
Åter till sommaren 1993. Jag var hungrig på Gud och ju mer jag åt av Hans ord desto hungrigare blev jag. Min kusin David hade varit ett år på Livets Ord Bibelcenter och köpt med sig hela serier i olika ämnen. Jag vet om att den bibelskolan är kontroversiell för en del. För mig var det mat från himlen. Guds tajming var så förträfflig. Just när jag hade mycket tid över under en hel sommar väckte Han min hunger och gav mig samtidigt möjligheten att äta av Hans ord.
För dig som känner mig och vet hur gammal jag nu är kan snabbt räkna ut att jag inte kan ha varit så gammal vid den här tidpunkten. Sant! Det var sommarlovet mellan 6:an och 7:an. Jag vet att det låter overkligt. Ännu idag har jag en sådan kärlek och respekt för den Niklas Lorentzon som då genomgick en andlig förvandling som vidrörde varje del av hans liv. Bibeln blev väl understruken och anden väl uppfylld av Guds Ord. Det var också Guds vishet som gav mig kassettband med undervisning. Jag viste det inte då men jag kommer ihåg det jag hör bättre än det jag ser eller känner. Ska du undervisa mig på något sätt ska du absolut muntligen förklara det för mig. Det var det Gud gjorde under sommaren 1993. Ibland kan jag längta tillbaka till just den sommaren. Inget annat i min ungdomstid var bättre än vad det är just nu men tiden i mitt pojkrum tillsammans med min hunger och Guds Ord var fantastiskt. Många saker har mognat sedan dess men ändå fanns det någonting då som jag ständigt letar efter och ibland återupplever.
Grundstenen nummer ett är relationen med Gud genom Jesus Kristus. Jag skriver det så krångligt eftersom det är just den sanning som jag vill bygga mitt liv på. Mitt liv ska inte byggas genom egna ansträngningar utan genom Jesus Kristus. Det jag drömmer om och vill se i min framtid kan inte åstadkommas genom någon människas styrka eller någon hjärnas kreativitet. Om inte Gud arbetar på muren kan muraren byta jobb, inget blir meningsfullt.
Jag ska snart skynda vidare till nästa sten men det måste sägas att Jesus är hörnstenen. Det vore fel att bara säga att han är nummer ett. Nej, han genomsyrar allt det andra och när jag springer iväg och gör mina egna små byggprojekt märker jag snart hur oduglig och hjälplös jag är i mig själv. Jag märker också vilken dum idé det är att leva utanför Hans nåd. Varför inte bara ge upp sitt eget liv och vinna Hans – att få vara med att bygga på ett Rike vars grundvalar aldrig kan rubbas.
Om någon dag eller så vänder vi på en ny grundsten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar