Psalm 23

Förra söndagen undervisade jag i Centrumkyrkan utifrån Psalm 23 – kanske den kändaste och populäraste av Davids psalmer. Låt mig här återge lite vad som kom upp. Vi går från vers till vers.

1.
HERREN är min herde,
mig skall intet fattas.

Om vi här fokuserar varje ord var för sig i den första raden.
HERREN, betyder Gud den allsmäktige. Det är inte vem som helst jag som ett litet lamm har som min herde. Skaparen av himmel och jord, han som förmår allting, han som alltid har total kontroll är min herde.
Är, betyder att han inte kommer att bli i framtiden eller när jag levt upp till inträdesproven till fårhjorden. Gud är skaparen av tiden, han är Jehova – ”Jag Är”. Gud Jag Är är hela tiden. Han är redan i din morgondag, så du har en god herde som idag förbereder din morgon.
Min, är ett ord att meditera över. Han är min personligen. Jag har min identitet i honom och han känner sig vid mig som sin. Jag behöver inte se mig runt för att få bekräftelse av andra, Gud är min herde.
Herde, är yrket som Gud liknas vid här. Jag vet inte hur reaktionerna var på den här tiden när de hörde att David kallade Gud för en herde. David själv blev herde som yngsta barnet, en syssla under de äldre brödernas värdighet. Tänk att Gud vill att vi tänker på honom som en person med jobbet att ta hans om sina får, vaka över dem och leda dem.
När vi förstår den första raden – HERREN är min herde – är det lätt för oss att tro på den andra raden – mig skall intet fattas.

2.

Han låter mig vila på gröna ängar, han för mig till vatten där jag finner ro.

Här har vi ofta gjort en romantisk bild av vad detta betyder, därför att vi själva aldrig har varit herdar.
Herdens uppgift var att finna de gröna ängarna i ett landskap som annars var stenig och torr öken. Fåret kan inte själv finna maten, han måste följa sin herde. Och herden är väldigt upptagen med att finna ängarna.
När vi läser om att finna ro vid vattnet tänker många av oss på semester, att plaska med fötterna i någon bäck eller något liknande. När jag läste om herden stod det att han förde sin hjord till andra sidan vattnet eftersom rovdjuren då tappade vittringen på fåren. Utan herden som hittar bäckarna har fåren hjälplösa. Det är klart att fåren svalkade sig och drack på vägen över bäcken och antagligen var de helt oförstående varför de var tvungna att gå över till andra sidan. Herden har perspektiven och översynen och vi följer honom, bort från vår fiende.

3.

Han vederkvicker min själ, han leder mig på rätta vägar för sitt namns skull.

Om dessa versar skulle vi kunna säga mycket. Men jag vill trycka på sista delen. Vilket namn eller ryckte skulle en herde ha som är känd för att inte ta hand om sina får, glömma dem ute i bergen, inte försvara dem osv. Den herden skulle inte vara ärad utan vanärad. Gud sätter sin ära i att ta hans om oss eftersom han älskar oss men också för att hans namn ska bli ärat.

4.

Om jag än vandrar i dödsskuggans dal, fruktar jag intet ont, ty du är med mig. Din käpp och stav, de tröstar mig.

En lärare visade oss elever två bilder. Den ena var en vacker äng, med blommor, fjärilar, barn som lekte under en härlig sommarsol. Den andra var ett mäktigt vattenfall som forsade ner. Man kunde nästan höra dånet från vattnet som vräkte sig ner över klippkanten. Ur bildkant kom en gren och på grenen satt en liten fågel med vingen täckt över huvudet. Fågeln sov där vi vattenfallets dån.
Läraren frågade eleverna vilken bild som föreställde ”Frid”. De flesta av oss barn svarade den första. Den verkade ju så skön. Men läraren menade att det var den andra tavlan.
Frid är inte avsaknad av problem, frid är att veta att Gud är med mig mitt i dödsskuggans dal. Min frid är finns inte i det som händer runt mig, gott eller ont. Min frid har jag i honom som håller herdestaven.
Varför tröstar mig staven? Det hade jag inte förstått förut. Men om vi byter ut ordet tröstar mot uppmuntrar. Jag blir uppmuntrade och tröstad när jag tänker på herdestaven. Jag vet då att herden kommer att leda mig och visa mig vägen med sin stav. Han kommer att tillrättavisa mig när jag börjar tappa fokus och förvirra mig bort. Herden kommer också att använda staven till att slå mina fiender. Jag är försvarslös som ett får när jag går genom dalen, men jag blir väldigt uppmuntrad och fylld av tro när jag tänker på att staven kommer att leda och skydda mig.

5.

Du dukar för mig ett bord i mina ovänners åsyn. Du smörjer mitt huvud med olja och låter min bägare flöda över.

När dukar Gud upp till festmåltid med dig? När dina fiender är så nära att du har ögonkontakt med dem! Kanske upplever d dig ansatt just nu på alla sidor. Börja då förvänta dig att Gud ska välsigna dig mer än någonsin. Börja fråga Gud hur och var han ska duka sitt bord för dig. På detta sätt blir fiendens närvaro en signal på att Gud har gjort sig beredd att festa och äta med dig.

6.

Idel godhet och nåd ska följa mig i alla mina livsdagar, och jag skall åter få bo i Herrens hus evinnerligen.

När du följer herden kommer det som herden har följa dig. Det herden lämnar kvar efter sig när han bryter upp lämnar du kvar efter dig. Du behöver inte jaga efter godhet och nåd när du följer herden – De sakerna kommer att förfölja dig.
Och slutet är alltid gott med vår Gud. Resan går upp och ner, över stock och sten, men Gud får alltid sista ordet. Jag ska bo i hans hus för evigt.

Här har du några tankar kring Psalm 23. Gör inte budskapet i psalmen för poetiskt även om det är förmedlat på ett poetiskt sätt. Låt budskapet och undertonen i psalmen bli till handling i din vardag. Meditera över de fyra första orden i psalmen. Vad betyder det att Herren – är – min – herde. Kan jag tänka på något annat sätt när jag tänker på Gud, mig själv och min framtid när jag tänker i enlighet med dessa ord?