Hur går det till när man gör en dröm till verklighet? Och ännu mer, hur gör man när man gör en känsla utan konturer till något man kan ta på, se och ha gjort eller blivit?
Jag har gått runt hela dagen och känt sådana tankar. Kanske är det någon som bett för mig idag och Guds Ande har verkat i mitt hjärta och pockat på min uppmärksamhet. Inte vet jag. Ibland ser framtiden grå ut. Varför skulle den bli något annorlunda jämfört med vad jag upplevt så långt. Varför skulle jag kunna förändra något och göra någonting nytt? Men så bryter Guds positiva känslor och tankar in.
Självförtroende är en viktig sak i allt detta - att kunna se sig själv på ett nytt sätt, i en situation jag ännu inte upplevt. Ändå är självförtroende inte avgörande för oss som troende. Vårt härlighetshopp är Kristus i oss och vi i Honom. Det är ju faktiskt så att allt förmår jag i honom som ger mig kraft och älskar mig.
Jag tror att en formulering ligger mellan drömmen och verkligheten. Att våga sätta ord och konkretisera. Att våga se efter de närmsta stegen att ta som ofta är mycket mer jordnära än känslan och drömmen, som lätt svävar runt i vårt undermedvetna.
Så, vad vill du bli när du blir stor? Vad vill du att Gud ska ha gjort för dig innan du blir befordrad till härligheten? Och vad vill du ha gjort för Honom?
Så av en tillfällighet tittade jag på en blogg idag, där man hade gjort listor med sju punkter i varje. Det tyckte jag var en kul idé!
Vilka sju saker vill jag ha gjort innan jag dör?
1.
2.
3.
4.
5.
6.
7.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar