Fler adoptionsdetaljer för den intresserade

Jag skulle gärna vilja berätta lite fler detaljer om adoptionen. Det blir lite långt eftersom det är en lång period som ska sammanfattas. I fortsättningen kommer bloggarna vara kortare eftersom vi kommer att lägga ut vad som händer efterhand.

Någon gång under våren, innan vi hade bestämt oss för att adoptera, hade Kicki en dröm. Hon drömde att jag berättade för henne att vi skulle på en föräldrakurs. Då tänkte jag (lite dumt) att när Katie blir gravid ska jag inte berätta det på det sättet.

En söndagseftermiddag i april, efter gudstjänsten, satt Katie och jag i vår blå soffa och småpratade. Under det samtalet mognade beslutet fram att vi skulle adoptera. När vi väl bestämt oss kom Guds frid och det kändes så perfekt rätt! Jag hade predikat den söndagen utifrån Ps 91, om att sitta under den Allsmäktiges skugga. Gud hade också visat för mig att han vill ett jag skulle söka honom innan jag började be om olika saker (även om jag bad om bra saker). Det var Guds tid för adoption nu och vi tror att vi ska bli gravida senare i våra liv.

Efter vi väl bestämt oss började vi ta de kontakterna man behöver ta. Vi fick reda på att kön till den obligatoriska föräldrautbildningen var lång och vi kunde tidigast få plats i september. Det kändes om en lång väntan, när vi nu väl hade bestämt oss. Några dagar senare ringde de ansvariga för kursen upp igen. En plats hade blivit ledig, flera hade tackat nej.

Enda problemet var att kursen var på söndagar i maj och juni. Vilket betydde att jag inte kunde predika och Katie kunde inte ha hand om söndagsskolan. Detta gjorde att vi blev tvungna att prata med Putte och Kicki, om att ändra planeringen. Och vad var det jag fick berätta för Kicki. Att vi skulle gå en föräldrautbildning. Det gick inte att komma runt den drömmen och det blev också en konfirmation för oss.

Vi gick på kursen i Helsingborg under fyra söndagar. Det var intensiva dagar tillsammans med andra par i samma situation som vi. Vi hade många intressanta stunder på kursen och i det stora hela gav det mycket.

För att få adoptera gör man också en hemutredning, som de sociala myndigheterna står för. Baserat på vad de kommer fram till tar Socialnämnden beslutet att säga sitt ja eller nej till om vi är lämpliga som adoptionsföräldrar.

Vi träffade för handläggar för första gången i slutet av juli. Vi hade hoppats att kunna komma igång nu i september, men ett par var före oss i kön, så det hela bromsades upp lite. Vi hoppas ändå att kunna komma igång kanske i slutet av oktober.

Vi kommer alltså att adoptera från Sydafrika. Vi blev väldigt imponerade av det barnhemmet där. Det är en kristen organisation och det kändes viktigt att vårt barn har haft det bra under sina första månader i livet. Kanske kommer man tillbaka dit senare och då vill man att ens barn ska känna att det är ok.

Det är också så att de lovar de biologiska mammorna att barnen ska få en kristen uppfostran och barnhemmet tar väldigt bra hand om mammorna. (Om mammorna finns med, det händer ju att barn blir lämnade där utan att man vet vem modern är). Mammorna får också vara med i processen att välja vem som ska adoptera deras barn och om hon och vi vill får vi träffa henne och samtala. Det känns både skrämmande, men viktigt för vårt barns framtida frågor.

Så just nu hoppas vi att vi kommer att få vår lilla (ca 6 månader) baby under våren. När man väl får iväg pappren från Sverige brukar det ta mellan 3 och 6 månader att få barnbesked. Och när man fått det brevet hem har man 2 veckor på sig att resa till Sydafrika, där man sedan stannar i två veckor.

Under sommaren har vi också berättat nyheten för våra föräldrar. Det kändes jättebra och vi var så glada för deras varma reaktioner.

Vi är väldigt förväntansfulla även om väntan känns jobbig! Be gärna för processen!