Som ni kanske förstår är det lite svårt att ta in att det nu står en spjälsäng i ett hörn i vårt sovrum. Men så är det! (se posten här under)
Adoptionscentrum rekommenderade att ha en bild med på en barnsäng i boken vi har satt ihop om oss själva. Boken är något som mammorna bläddrar i och tar sitt beslut utifrån och det är klart att det måste kännas tryggt och bra att se att det finns en plats förbered för deras barn i den nya familjen så långt långt bort.
Det är kanske bra för oss också. Vi har ingen mage som växer så alla nya steg i processen kanske kan liknas vid en spark, ett ultraljud och vad det nu kan vara. Sängen är utan tvekan en tydlig symbol på att våra liv relativt snart dramatiskt kommer att förändras.
Igår skickade vi iväg våra papper till Adoptionscentrum i Stockholm. De skall nu kontrollera så att allt finns med. Sedan skall vi ta alla papper till en advokat som gör dem till en akt. Efter att det är klart, någon gång nästa vecka, kan vi skicka akten till Stockholm, som sedan sin tur skickar allt ihop till Syd Afrika. Det känns bra att pappren snart går iväg, dels för att det så klart betyder att vi är ett steg närmare, men också för att det är slut på alla oväntade kostnader. Adoption från Syd Afrika har ju ett fast pris, men sedan har vi märkt att tusenlappar tillkommer här och där, när alla papper skall tas fram.
Många undrar hur snabbt det kan gå sen då… kanske speciellt min chef.. Det är inte lätt att planera pappaledighet och såna grejer. För det är ju omöjligt att säga hur snabbt eller långsamt det kommer att gå. I Sverige finns det en kö för när pappren skall skickas till Syd Afrika, (och den kön har vi klarat av nu), men väl där nere är det barnhemmen och mammorna som matchar par med barn, så något par kan få vänta mer än ett år och något annat kanske bara någon månad!
Det känns bra att skriva om allt som händer, för jag behöver hela tiden komma ikapp verkligheten, inte så mycket rent praktiskt utan mer känslomässigt. (Men även praktiskt när jag tänker på det. Vad vet jag om blöjbyten, barnmat, barnsjukdomar, bvc-besök och andra saker som jag inte ens vet att de existerar ännu… Hjälp! Men det kanske är samma för alla blivande pappor. Jag hoppas att ja
g har vänner och familj där ute som kan bli mina livlinor!)
Ok, då tänkte jag ha en skön lördag. Ta lite tid att prisa Gud och sedan plantera om våra trädgårdsväxter, som förövrigt växer så att det knakar. Gurka, tomater, sallad ärtor, lök och någonting mer… Häftigt!
Så låt mig avsluta med ett länktips. Regina åker som missionär till Indien på måndag. Hon har på www.centrumkyrkan.com skrivit sin sista hälsning innan hon åker. Det är så intressant att följa henne, hon liknar faktiskt mina trädgårdsväxter i köksfönstret, växer så att det knakar, men hon skall planteras ut nu, där hon verkligen kan ta av och sätta fart!
Adoptionscentrum rekommenderade att ha en bild med på en barnsäng i boken vi har satt ihop om oss själva. Boken är något som mammorna bläddrar i och tar sitt beslut utifrån och det är klart att det måste kännas tryggt och bra att se att det finns en plats förbered för deras barn i den nya familjen så långt långt bort.
Det är kanske bra för oss också. Vi har ingen mage som växer så alla nya steg i processen kanske kan liknas vid en spark, ett ultraljud och vad det nu kan vara. Sängen är utan tvekan en tydlig symbol på att våra liv relativt snart dramatiskt kommer att förändras.
Igår skickade vi iväg våra papper till Adoptionscentrum i Stockholm. De skall nu kontrollera så att allt finns med. Sedan skall vi ta alla papper till en advokat som gör dem till en akt. Efter att det är klart, någon gång nästa vecka, kan vi skicka akten till Stockholm, som sedan sin tur skickar allt ihop till Syd Afrika. Det känns bra att pappren snart går iväg, dels för att det så klart betyder att vi är ett steg närmare, men också för att det är slut på alla oväntade kostnader. Adoption från Syd Afrika har ju ett fast pris, men sedan har vi märkt att tusenlappar tillkommer här och där, när alla papper skall tas fram.
Många undrar hur snabbt det kan gå sen då… kanske speciellt min chef.. Det är inte lätt att planera pappaledighet och såna grejer. För det är ju omöjligt att säga hur snabbt eller långsamt det kommer att gå. I Sverige finns det en kö för när pappren skall skickas till Syd Afrika, (och den kön har vi klarat av nu), men väl där nere är det barnhemmen och mammorna som matchar par med barn, så något par kan få vänta mer än ett år och något annat kanske bara någon månad!
Det känns bra att skriva om allt som händer, för jag behöver hela tiden komma ikapp verkligheten, inte så mycket rent praktiskt utan mer känslomässigt. (Men även praktiskt när jag tänker på det. Vad vet jag om blöjbyten, barnmat, barnsjukdomar, bvc-besök och andra saker som jag inte ens vet att de existerar ännu… Hjälp! Men det kanske är samma för alla blivande pappor. Jag hoppas att ja
g har vänner och familj där ute som kan bli mina livlinor!)Ok, då tänkte jag ha en skön lördag. Ta lite tid att prisa Gud och sedan plantera om våra trädgårdsväxter, som förövrigt växer så att det knakar. Gurka, tomater, sallad ärtor, lök och någonting mer… Häftigt!
Så låt mig avsluta med ett länktips. Regina åker som missionär till Indien på måndag. Hon har på www.centrumkyrkan.com skrivit sin sista hälsning innan hon åker. Det är så intressant att följa henne, hon liknar faktiskt mina trädgårdsväxter i köksfönstret, växer så att det knakar, men hon skall planteras ut nu, där hon verkligen kan ta av och sätta fart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar