Lite bloggande igen

Nu var det riktigt länge sedan jag bloggade senast. Flera veckor sedan faktiskt. Det har hänt några viktiga saker i mitt liv sedan senast. Framför allt lämnade min mormor jordelivet för ett par veckor sedan.
Jag var på konferens och upptack med mina kollegor på jobbet när jag fick beskedet att mormor inte hade långt kvar. Hennes tre döttrar och andra ur familjen vakade vid hennes dödsbädd och när jag pratade med mamma hörde jag hur de sjöng sånger om himlen i bakgrunden. En overklig känsla att stå ute i ett trapphus, redo att gå in och jobba med planering och samtidigt höra sina släktningar 30 mil bort ta avsked av mormor.
Mamma och en av hennes systrar hade kommit in till henne någon dag innan det blev kritiskt. Mormor hade brutit lårbenet och hade opererats, Allt hade gått bra men de hade gett henne en del medicin för smärtan. Hon sov när de kom in och var nog någonstans mitt emellan sömn och vakenhet när hon sa något i stil med: "Varför diskuterar ni så mycket om frälsningen?" Mammas syster var då snabb och sa ungefär: "Det är inget att diskutera, det är redan en avgjord sak." "Precis" sa mormor "det är ju det jag säger, det är inget att diskutera!"
Vid detta tillfälle var det ingen som trodde att hon skulle lämna oss ett dygn senare. Allt verkade bra och hon var på bättringsvägen.
Jag blev rörd över hennes trosvisshet om frälsningen, till och med när hon var lite drogad och mitt emellan sömn och vakenhet.

Begravningen i sig var en stark upplevelse. Min kusin sjöng en fantastik sång om himlen, som han skrev just till det här tillfället. Prästen var min ingifte morbror. Han talade bland annat om Simon och Hanna i templet. Två gamla människor som väntade på Jesus. När Simon fick se det lilla Jesusbarnet höll han det och sa till Gud att nu kunde han gå hem i frid för han hade sett frälsningen. Han höll i Jesus och han visste att egentligen var det Jesus som höll i honom.
Begravningen var också full av sång. En fantastisk ton om att Jesus är vår herde och att han hela vägen går med oss. Tänk att få äga ett sådan hopp. Det kändes som ett avsked med ett framtidstro att vi skall ses igen.

Så till något annat. När vi kom hem på söndagen från Dyrön hade Centrumkyrkan sin invigning av våra nya lokaler. Många människor från området dök upp på tårta. Det var ett riktigt skönt tillfälle.

På skolan har vi börjat ta emot alla våra nya elever. Vi har träffat dem var och en för intervju och försökt lära känna dem. Det är alltid så intressant att få lära sig mer om människor och lyssna till deras berättelser.

Nu är det helg och jag skall försöka plugga lite. Min kurs började ju i måndags och jag behöver läsa två kapitel plus en föreläsning.