Skönt med en lång härlig helg framför sig! Tiden springer verkligen fort, det var redan en vecka sedan vi var i Jönköping.
Igår var vi och undervisade på ungdomssamlingen i Pingtkyrkan i Lund. Den ungdomsgruppen har alltid haft en speciell plats i mitt hjärta. Jag var där och undervisade första gången vintern 99/00. Då talade jag utifrån Efesierbrevet 1. Apropå att tiden springer fort framåt. Men det har hänt mycket sedan dess också, i och för sig…
Innan jag börjar plugga måste jag dela med mig av en tanke som jag fick i går när jag förberedde mig för ungdomssamlingen. Jag skulle tala om Guds kärlek, den första kärleken. Vår relation med Gud börjar inte med att vi först älskat honom, utan att han älskade oss först, ända in i döden…
Men tänkte då på hans kärlek, vilken är så oerhört personlig. Johannes beskriver det ju som att han inte bara har kärlek, utan är kärlek… Tänk att träffa någon som är kärlek. Vilken kraft! Vad överväldigande! Jag insåg också att om ens hjärta möter en sådan kärlek, som är riktad till en personligen, kommer man inte undan med att bara ge en liten del av sig själv. Gud kommer att fortsätta att älska oss, oavsett vår respons, men om vi vill möta den kärleken behöver vi fullständigt förlora oss i den. Allt annat är omöjligt. Ljummen respons på en sådant hav av kärlek är ingen möjlighet.
Så det är därför Bibeln talar om att älska Herren din Gud av hela ditt hjärta. Det är den enda vettiga responsen du kan ge, om du överväger att ha något med honom att göra. Hans kärlek kräver det inte på det sättet att den skulle upphöra om du inte ger dig själv till honom. Men samtidigt förstår vi att våra hjärtan finner sin plats först när vi förlorar oss själva in i honom.
Jag önskar dig en skön helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar