Tro på Gud!

En sammanfattning av Niklas predikan från söndagen den 13 november 2005.

Hebr 11:1
Tro är att lita på Gud. Tro är en övertygelse om det som jag ännu inte ser. Så fort någonting ska hända i våra liv där jag inte kan se resultatet innan jag gjort min del krävs tro. Allt ifrån att ta emot ett stort bönesvar från Gud till att gå över övergångsstället när jag fått grön gubbe, med risk att någon kan köra över mig.

Tron är det mest grundläggande vi har i våra liv.
Ef 2:8 säger att vi är frälsta av nåd genom tro. Guds utgivande hand heter nåd och vår mottagande hand heter tro. Vi gensvarar till Guds verk genom att tro.
I slutet av Paulus liv säger han att han fullbordat loppet, att han har bevarat tron. 2 Tim 4:7. Detta är en kristens största seger. Vi blir frälsta genom tro och vi fortsätter vara frälsta genom att lita på Gud.

Tron är vår hand som vi sträcker ut och tar emot Guds verklighet in i vår verklighet. När Gud vill göra någonting i våra liv, i församlingen, i världen, börjar han med att tala. Vi ger respons genom att tro på vad Gud har sagt. I Guds tilltal finns ofta någonting att göra, en handling som Gud ger oss för att vi ska kunna visa att vi litar på honom.
Jämför med Abraham – Rom 4:17-22. Han lydde Gud och agerade långt innan han hade verkligheten av löftet för handen.

Människor som vill tro på Gud och se hans verklighet bryta fram i våra omständigheter kommer att möta tvivel.
Jag har tittat på tre sorters tvivel och jag har använt berättelsen om när Petrus och Jesus gick på vattnet som illustration. (Matt 12:23ff).

1. Tvivlet som vi alltid ska ha i våra liv och ständigt övervinna. Det finns alltid ett mått av risk i att tro på Gud. Det Gud säger är omöjligt så att våga att klivet över relingen och gå på vattnet kräver att man övervinner ”förnuftets tvivel”.
2. Det andra sortens tvivel möter oss mitt i vårt trosprojekt. Det upplevs som en attack. Man upplever det som om någon motarbetar en och vill någonting annat än vad jag vill. ”Tvivlet från vågornas verklighet” slår emot en.
3. Det tredje sortens tvivel upplevs som en dimma eller en osäkerhet. Jag tror fortfarande på Gud men fienden har lyckats göra Guds sanningar något overkliga för mig. Min bekännelse är fortfarande att jag tror på Guds löften. Men jag är ändå så osäker att jag inte vågar ta ett steg. Jag skjuter då Guds trossteg på framtiden och jag blir inaktiv.

Ef 6:10ff talar om vapenrustningen vi ska ha på oss för att kunna stå emot fiendens listiga angrepp. Där talas det om Trons Sköld. Detta tror jag ingår i trons sköld:
- Ständig överlåtelse till Gud
- Fyll dig med synen (Abraham)
- Fyll dig med Guds Ord – Tron kommer av predikan Rom 10:17
- Tala Guds Ord – enlighet med Guds ord. Abram blev Abraham.
- Lev i gemenskapen – tvivel kommer i isolering
- Bygga relationen med Gud
- Sista och första utvägen - ropa på Gud