Jag kan känna... NEJ

En vacker sommardag idag, den förste september. Jag har fått en ny dator så nu skall jag blogga varje dag, hur mycket som helst. Nä, skojade bara.

Men det är något jag tänkt på. Reflekterar du över hur du uttrycker dig och vad du säger. Under en längre tid har jag varit frustrerad över mig själv att jag ofta säger: ”Jag kan känna…” och så kommer något som jag säkert känner, men jag vet inte om det kanske är kontroversiellt eller kan gå emot någon annans åsikt som lyssnar.
Om du träffar mig och jag säger så igen, så skrik rätt ut och stoppa mig. Antingen känner/tänker/tycker jag något eller också inte. Om jag är osäker kan jag säga. Jag vet inte, men jag tror jag tycker si eller så.
Jag vill också stå för att jag kan ändra mig. Just nu känner jag på ett visst sätt, men ge mig goda argument och jag kommer kanske se situationen från ett nytt perspektiv.

Så det är slut med krypandet. Och ändå vill jag uttrycka mina åsikter med respekt för att andra kan ha andra tankar, men också med respekt för att jag faktiskt tycker eller känner på ett visst sätt.

Brukar du reflektera över dig själv på något liknande sätt? Jag kan känna att jag är… Oops fel igen. Jag känner att jag ibland är lite udda, men det får du stå ut med. Och föresten, för min del får du gärna vara udda på ditt sätt också!